Lotta Lindgren

Det slog mig idag att, egentligen ser det ut som om alla har det ganska tråkigt. Det är inte många jag ser när jag g¨r ute som har särskilt roligt. Eller om det är ett par, eller några stycken som går kan man se dom skratta och sånt, men ingen som är ensam. Jag går liksom aldrig och skrattar när jag är ensam på stan eller något, eller jo det har jag ioförsej gjort. När jag tänkt på något jätteroligt och inte kan hålla mig har jag börjat skratta, fast det känns så pinsamt. Men iallafall. Tänk om alla bara skulle le, då ler man ju själv. Så är det iallafall för mig. När jag ser någon skratta så ler jag och blir glad! Tänk om alla kunde vara extra snälla också, tillexempel inte som sura busschauförer som inte låter mig åka med om jag glömt mitt busskort hemma, eller sura tanter som tycker att man är i vägen, eller sura människor i biosalonger som blir skitarga om man råkar skratta.
Idag blev jag jätteglad när jag steg på bussen, för det stod en godisskål längst fram vid chauffören. Så sa han "Hej hej! Varsågod och ta godis"! Visst skulle man bli glad ifall något sånt hände? Jag blev iallfall glad. Sen satte jag mig längst bak och för varje hållplats bussen åkte kom det fler och fler människor, de kanske gick på med ett surt smile och sen när buschauffören var så trevlig och bjöd på godis blev alla plötsligt jätteglada. Jag såg varje människa som kom få gick och satte sig leende. Tänk om alla kunde vara så snälla!
Det med biosalongen, visst kan det vara störande om det är massa prassel hela tiden och om man pratar hela tiden, men lite roligt kan man väl ha. Tillexempel när jag var på Jersey i somras så satt vi och kollade på Mamma Mia på bio och alla i hela salongen satt och sjöng med, skrattade och applådera och det blir bara en så skön stämning.
Åh, vad jag har bablat nu.
Nu ska jag göra iordinglite, för vi ska ha grillkväll här hemma, med det gamla "gänget". (Mina kompisar från nian).

Puss hej <3