Slaget om innerstan
Igår var en jätterolig dag, min röst försvann, jag blev döv och mina fötter domnade bort. Det var nämligen så att fyra skolor i Göteborg, Hvidtfelska, Sigrid Rudebeck, Schillerska och Fässberg, hade fotbollturnering. Och inte bara det, det var också en tävling om vem som hade bäst, störst och starkast hejarklack.
Vi samlades utanför skolan och det var ungefär 200 st från skolan (Fässberg) som ville vara med i hejarklacken! Vi tågade ner till spårvagnen och med 200 människor på en spårvagn så blir det ganska trång, och varmt. Påvägen sjöng vi, eller kanske snarare skrek: "Forza Fässberg, alé alé alé", "Oije Fässberg, Oije Fässberg, slagets hjältar hela dan, nu tar vi över stan" och mycket mer!
Matcherna skulle hållas i Lisbergshallen och när vi kom tågande ner mot Liseberg, med våra 200 personer, såg Hvidtfelskas, som redan stod där, lite skraja ut. Det var nog för att vi var så många. Vi skrek och sjöng och överröstade alla andra.
Sen började matcherna och vi stod och skrek och hejade och sjöng i tre och en halv timme. De andra hejarklackerna skrek inte riktigt lika bra som vi. Vi fick 100 gröna ballonger över oss när vi stod i klacken och det var jätteroligt. Jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv!
Vi vann hela fotbollsmatchen, fick en stor pokal för det. Jag trodde faktiskt att vi skulle vinna den ännu större pokalen, för hejarklacken, men det gjorde vi inte, på grund av minuspoäng som vi fick. Men vi behöver ingen pokal för att veta att vi är bäst!
Sofia och jag
Vi samlades utanför skolan och det var ungefär 200 st från skolan (Fässberg) som ville vara med i hejarklacken! Vi tågade ner till spårvagnen och med 200 människor på en spårvagn så blir det ganska trång, och varmt. Påvägen sjöng vi, eller kanske snarare skrek: "Forza Fässberg, alé alé alé", "Oije Fässberg, Oije Fässberg, slagets hjältar hela dan, nu tar vi över stan" och mycket mer!
Matcherna skulle hållas i Lisbergshallen och när vi kom tågande ner mot Liseberg, med våra 200 personer, såg Hvidtfelskas, som redan stod där, lite skraja ut. Det var nog för att vi var så många. Vi skrek och sjöng och överröstade alla andra.
Sen började matcherna och vi stod och skrek och hejade och sjöng i tre och en halv timme. De andra hejarklackerna skrek inte riktigt lika bra som vi. Vi fick 100 gröna ballonger över oss när vi stod i klacken och det var jätteroligt. Jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv!
Vi vann hela fotbollsmatchen, fick en stor pokal för det. Jag trodde faktiskt att vi skulle vinna den ännu större pokalen, för hejarklacken, men det gjorde vi inte, på grund av minuspoäng som vi fick. Men vi behöver ingen pokal för att veta att vi är bäst!
Sofia och jag
Kommentarer
Trackback
