Lotta Lindgren

Nu när jag har tid tänkte jag ta och berätta om min resa i Jersey.

Den 3 Juli åkte jag och Maja till Landvetter för att åka till Jersey med STS språkresor. Fast vi skulle tillbringa tre dagar i Paris också. Väl framme på flygplatsen får vi träffa alla som ska till Jersey, eller inte alla, bara dom som flög från Landvetter, sen flög det fler svenskar från Stockholm och Köpenhamn och sen var det ju danskar, norskar, finnar och italienare också.
Iallafall, vi gick på planet, flög och landade i Paris. Där fick alla "Göteborgare" bo på samma hotell. Jag hade en underbar tid i Paris, det var jättekul och jag lärde känna massa nya människor, som jag fortfarande kommer att hålla kontakten med.
Vi gjorde massa roliga saker i Paris som jag aldrig kommer glömma som t.ex Disneyland, åkte upp i Eifeltornet, shoppade på Paris gator och massa mer! Det kändes lite skönt att jag hittade lite i Paris, eftersom jag var där i vintras, haha.

På kvällen den 6 Juli tog vi en buss tillsammans med skåningarna och åkte 6 timmar hela natten till st.Malo där vi skulle ta färjan över till Jersey. Jag har aldrig mått så illa på en båt som jag gjorde då. Det bara gungade och gungade och jag mådde så dåligt, men tillslut efter 1-2 timmar kom vi fram till Jersey och där stod alla våra värdfamiljer och väntade på oss, men skyltar med våra namn på. Jag och Maja valde att inte bo i samma familj, jag vet inte riktigt varför, men det blev så.
Jag fick bo med ett äldre par, hur snälla som helst. Dom bodde på en stor gård med ett stort hus, 7 hästar, 4 katter, 2 hundar, pool och jacuzzi. Jag kan inte tänka mig något bättre. Vi var 8 svenska tjejer som bodde där tillsammans, och jag saknar dom så mycket! Vi satt alltid uppe varje kväll i köket med kakburken, nutella och glass och bara åt oss tjocka, saknar det jättemycket!
på vardagarna gick vi i en skola ca 3 timmar, för att lära oss engelska. Men jag kände inte att jag lärde mig så mycket av det. Det mesta lärde jag mig utanförskolan när jag pratade med familjen och sånt, eller jag lärde mig inte så mycket engelska. Jag lärde mig att våga prata.
Sen efter skolan brukade det var någon aktivitet som t.ex bowling, bananaboat, wavesurfing (jag lyckades ställa mig uppp 4 gånger, är skitstolt och det var jättekul!), fotboll, beachvolley, eller så kunde man åka till någon strand, gå på stan, eller bara åka hem och ligga i poolen, eller om det var dåligt väder brukade vi åka hem och kolla på film.
Vissa kvällar var det disco, men jag är inte så mycket för discon, så jag och några till brukade gå till stranden och grilla i solnedgången och det var jättemysigt båda gångerna jag gjorde det! Andra kvällar var det bio, sjukt billigt är det på Jersey, och jag såg Narnia 2 och Mamma Mia. Mamma Mia var jättebra, och hela biosalongen satt och sjöng med i varje låt och applåderade och allting. Det var jättekul!
Sen var det kväller vi bara hängde i stan, tillexempel på Liberation Square, mitt favoritställe. Det var där vi oftast möttes innan alla aktiviteter, och det var där man alltid satt och på kvällarna hängde Jerseyfolket där, vilket var kul och dom var värsta imponerade av att jag och Maja var svenska tvillingar. Dom höll på och ropa hela tiden till sina kompisar "Swedish twins, swedish twins". Haha. Vissa kvällar hade vi mysigt hemma och kollade på film, eller badade jacuzzi och jag och två till hälsade på Maja och hennes 6 rumskompisar och dom hade barbeque. Det var jättemysigt.

Staden på Jersey var jättemysig, det tog 20 minuter med buss hemifrån mig att åka dit, och 1 timme och 10 minuter att gå. Det fanns en shoppinggata, som var mysig och sen då Liberation Square, som jag saknar så otroligt mycket! Eller inte just själva square, men att sitta där med alla kompisar. Ibland kunde det bli lite strul med bussar och taxi, t.ex när jag var hemma hos Maja så kunde taxin inte komma förrän om en timme och då fick vi gå hem, vilket tog en halvtimme, men vi såg ingenting för det fanns inga gatulampor. Men vi var tre stycken så det var lite trygg iallafall. En söndag trodde jag det gick en buss hem till mig, så jag tog den. Sen hade jag kanske åkt bussen i en och en halv timme och jag kände inte igen mig, jag tänkte bara var är jag? Men jag satt kvar på bussen och den åkte in till stan igen. Min stackars lilla mobil blev en dag stulen också, och detta var några dagar innan vi skulle åka så jag hade typ 1 pund kvar. Så där stod jag, ensam i stan, jag hade inga pengar att åka taxi för, det gick inga bussar och jag hade ingen mobil att ringa på. Då såg jag en gul telefonkiosk och la i min sista pund och ringde Maja (det enda numret jag kunde utantill) och sa till henne att hon skulle ringa till min värdfamilj och säga att jag skulle komma hem sent. Jag tänker att det enda jag kunde göra var att gå. Så jag började gå, på skitdåligthumör och tårarna bara rann och jag var så irriterad. När jag komit halvvägs hör jag en röst från en bil: Lotta, Lotta! och då är det min värdmamma som är ute och kör med bilen. Jag blev jätteglad och hon räddade min dag.

Den 21 Juli skulle vi ha farwell dinner med alla från STS. Det var väl sådär mysigt. Det var tråkigt och vi gick istället till engelsmännen som satt på Liberation Square och umgicks med dom, sista kvällen liksom. Nästa dag skulle vi åka klockan 5. På förmiddan hade jag och en kompis åkt in till stan för att vara där en sista gång, och sen åkte vi hem och packade och sånt. Sen tog vi farväl av huset och djuren och blev körda till båtterminalen. Inga tårar hade kommit än, men sen när jag skulle säga hejdå till min värdmamma började bara tårarna rinna, och det slutade aldrig. Det var så pinsamt för det var typ bara jag som grät. Det tog verkligen aldrig slut, jag bara grät och grät. Sen skulle vi vänta på båten i två timmar också och jag grät fortfarande. Jag hade ju inte sagt hejdå till några kompisar än, men jag tror jag grät för att jag skulle lämna Jersey liksom och allt där borta, familjen och staden och allting. Sen när jag kommer på båten hade gråten lugnat ner sig lite och jag försökte ha lite roligt den sista tiden med kompisarna. för vi var tvugna att säga hejdå till alla som inte var "göteborgare" när vi hade gått av båten för vi skulle åka i olika bussar.
Så när vi stigit av båten i St. Malo och skulle säga hejdå till stockholmarna började jag storgråta igen, ännu mer. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Det var verkligen skithemskt och jag ville inte åka. Jag grät hela bussresan som var två timmar. sen skulle vi sova på ett vandrarhem. Gråten hade tagit slut och jag lyckades somna.

Nästa morgon fortsatte vi bussresan och skåningarna åkte faktiskt med oss så dom behövde vi inte ta farväl av än, fast väl framme i Paris, tog vi farväl av dom och det var sorgligt. Sen åkte vi alla "göteborgare" hem till Göteborg och på Landvetter sa vi hejdå till alla, men dom kommer jag ju träffa fler gånger eftersom vi bor så nära varandra. så var jag hemma!

Den här resan har varit en av de bästa sakerna som hänt i mitt liv och jag är jätteglad att jag gjorde resan. Nästan allt var bra på resan, de flesta STS ledare var jättebra, familjen och allt! Det som var dåligt var nog maten, inte så jättegod och jag levde på chips och choklad i två veckor haha, sen kunde vädret ha varit bättre. Dagen innan vi kom dit hade det varit 30 grader och sol och sen när vi kom blev det typ storm och det regnade och blev kallt. Men det var typ 5 dagar sol på de två veckor vi var där och dagen innan vi skulle åka hem blev det 30 grader igen, snacka om otur! Men vädret är inte allt. Jag hade ju skitroligt ändå!

Jag saknar allt, jag saknar familjen, square, engelsmännen, alla kompisar, staden och allting. Vill tillbaka!
Jag vill tillbaka med alla som jag var där med och bara få uppleva allt igen! Jag längtar till återträffen, men det är i oktober så det är ganska långt kvar. Men jag längtar till alla <3

Ja, det är var då min resa. Min underbara resa. Min underbara oförglömliga resa!